Once in a lifetime
Hej kompisar.
som ju alla vet så befinner jag mig just nu i Biggera waters som aupair. Men har nu efter två månader bestämt mig för att lämna familjen(med en månads uppsägning) Så de sex månaderma som vi pratat om att jag skulle stanna tog slut tre månader tidigare än väntat. Men det känns så bra i hjärtat, magkänslan sa åt mig att detta inte var ett sätt jag skulle spendera mig once in a lifetime resa på. Mina förväntningar som aupair har varit skyhöga & jag kände att detta inte levde upp till det. kanske skulle jag ha valt en Australiensk familj att bo med för att få lära mig mer om landet och kulturen. Men väl hemma i Sverige kändes det så tryggt att få åka till en familj där man kan kommunicera även i djupare samtal, på svenska. Jag har verkligen kommit in mer i engelskan (och med några öl i kroppen har det gått ännu bättre, he he) nämen skämt och sido så går det bättre, men jag gillar att umgås med svenskar här borta & har träffat många fina människor, vi är ändå här av samma anledning och på samma nivå, så man hittar liksom en gemenskap direkt. Dock har jag väl inte känt att jag kunnat komma någon så nära då familjens hus ligger lite avsides, hade kunnat knyta så många fler kontakter om jag bodde närmre och orkade göra något om kvällarna efter ca 10h barnpassning & gympass. Men jag somnar runt 10varje kväll o det är helt underbart att verkligen vara trött och kunna somna. Barnen har dock en tendens att vara väldigt högljudda på morgonen sådär kl.05-06, och även om jag har sovmorgon vaknar jag när resten av huset går upp, och då när solen börjar gassa på, just vid det tillfället saknar jag min lägenhet där hemma, min tysta svala underbara lägenhet. Är så glad över att min kära vän Hanna tar hand om den tills jag beslutar mig för att åka hem. Och ne, jag har inte bestämt mig för att åka hem. Haha. Jag har sååå mycket jag måste göra först. Nästan för mycket för min tid och budget här borta. Jag tänker leva i nuet så mycket det bara går & göra allt jag känner för, men hat mot min vilja ändå lite tänk på framtiden, på när jag kommer hem.. hyra, bil, jobb & allt detdär. Men som sagt, jag har ett par månader på mig och jag ska utnyttja dem så gott det bara går!!! Jag trivs helt ypperligt med naturen och klimatet här borta, men jag har gått igenom svåra grejer med mig själv också. Gråtit mycket & velat fram och tillbaka, ena dagen vill jag hem och andra dagen vill jag farma, skaffa ett jobb, vara med hästar, bli sponsrad, bli kär & aldrig lämna detta ställe. Det är såå mycket känslor som hakar på när man reser själv. det har sin charm det med. MEN om tre veckor drar jag mig uppåt längs östkusten och ser vad landet har att bjuda på. Längtar så.
take care mina kära.